Fick ett samtal från min älskade farfar idag. Trist nog är det väldigt sällan som vi hörs å ännu mindre ses men man får vara glad för det lilla.

Det sjuka är att han är den jag har bäst kontakt med på den sidan släkten.

Jag kan säga sist jag pratade med min farfar därimot kan jag inte minnas sist jag såg eller ens hörde från min biologiska far.

Jag tror sista livstecknet jag har av han var när jag fylde 20. Då han åkte ner till min komun och köpte ett pressent kort på systemet och la i ett kuvert i min brevlåda. Detta kanske låter otacksamt men det som gör mig besviken i detta är att han åkte hit. Stod utanför mitt dåvarande hem utan att höra av sig. Våga han inte knacka på i risken att träffa min familj? han kunde ju ha ringt. Men nej han kom å han gick utan ett ljud....

 

Det kan vara så att jag kanske sätt honom en gång för något år seda oxå.. Det var när jag var ute på krogen. Plötsligt ställer sig en karl som påminner om en gammal granne till min far precis framför mig brevid vårat bord. Efter tiden på huggarvägen vart dom väldigt bra vänner. Så Jag ser mig omkring i en undran om min far är där oxå. På dansgolvet ser jag en person som kan vart han. En vän till mig sliter tag i mig för att gå upp och se eftre lite snyggt. Dock var det mot slutet då den lugnare varianten av låtar går i gång. Men sagt och gjort går hon och jag upp och dansar tryckare. Turen var dock inte med mig då denna gestalt som troligen var min far lyckades stå med ryggen imot el ansiktet ner på sitt sälskaps axel när jag väl kom i hans riktning. I mitt misslyckande tog jag modet till miig att även ringa han. Men den ända röst jag hörde från andra sidan linjen var en kvinna som sa orden - detta nr har ingen obonent. Och jag fick inse fakta att min så kallade far bytt nr och inte hört av sig om det nya.

 

Ett annat livstecken jag fått höra om honom var från min mor som mött en gammal barndoms vänn till min far och hans fru. På nått sätt kom dom in i ämnet om kontakten mellan oss. Där får min mor veta att han klandrar mig för detta som hänt. Han ska tydligen springa runt bland sina vänner och säga att det är mitt fel. Jag som bara var ett barn ska ha tagit beslutet att vi inte ska ha någon kontakt. Att han hellre var ute och festa el vad han nu prioritera istället för att stanna hemma och träffa mig när jag var där var mitt fel. Att dagen jag tog min student ville dela den med min far, farmor och allihop på den sidan släkten endast hade min farfar på motagningen var visst mitt fel. För han hade ju en fökylning el hur det nu var så han kunde inte delta.

 

hur som haver.. Nu vill min farfar göra en ändring på den dåliga kontakten och skapa en ny tradition. Att alla. Han, Gerd/farmor nr 2, Mina farbröder och ingifta faster jag inte träffat sedan barnsben, kusiner jag aldrig sätt och sist men inte minst min så kallade far och hans nya flickvänn(?) Lena ska hyra stuga och umgås över en helg i furuvik. Jag vet helt ärligt inte hur jag ska ställa mig till detta. Jag ser fram imot att träffa alla andra utom dom 2 sistnämnda i raden. Stämningen kommer bli en aning konstig och jag har inte en blekaste hur jag ska reagera. Såren är för djuåa fr att jag bara ska kunna sitta där och le artigt och låtsas som ingenting hänt. Samtidigt som detta inte är ett tillfälle att diskutera dessa sår hur dom kom till.

Och mitt i detta har vi min karl som isf kommer att följa med då jag kommer att behva hans stöd känner jag.. Men den stackarn som inte träffat någon kommer sitta i kläm. Är det rätt av mig att utsätta han för denna konstiga situation?