Jag har många gånger ställt mig frågan vad otrohet är för mig.

Många anser att det går vid den fysiska kontakten med en annan person.

För mig börjar den tidigare. för mig ligger nog gränsen nån stans kring fantasin. Man kan ju ha en fysisk kontakt med andra i fantasin.

Men samtidigt är det ju inte otrohet. Så vart ska man dra linjen drä man har befogenhet att säga stopp!?

 

Tidigare har jag vart ganska hård och drog otroheten redan vid porren. Men med tiden har jag lärt mig att axeptera det. Jag tycker fortfarande inte om det då den andra faktiskt sitter och tillfredställer sig själv till andra tjejer men samtidigt ser jag hellre att han gör det än att ta det vidare till en annan grad, Kan jag inte få han att leva ut alla fantasier måste jag nånstan låta han få leva ut dem och är det ett sätt som tillfredställer dessa fantasier får jag helt enkelt låta honom hålla på. "Det man inte vet mår man inte dåligt av" som amn brukar säga. Men skulle det gå vidare till sexchattande eller något sådant skulle jag direkt dra i nödbromsen och säga ifrån.

Där går garanterat min gräns.